Kolerakyrkogården

Kolerakyrkogården var en kolerakyrkogård i närheten av Skanstull i Stockholm som användes under åren 1809 till 1901. Här begravdes många offer från Stockholms båda koleraepidemier 1834 och 1853, därav namnet. södra delen av kyrkogården finns två historiska byggnader som hörde till verksamheten, dels dödgrävarbostället, dels ett tidigare uthus med förråd och avträde. Dödgrävarens lilla bostadshus som står här idag uppfördes 1832. Byggnadens plan motsvarar parstugans, alltså förstuga, kök, kammare och finrum. Planlösningen är fortfarande den ursprungliga utom att köket ligger numera i kammaren och ett toalettrum byggts ut i ena gavelrummet, tillgängligt från köket. Under husets mittparti finns en källare. Fasaderna är klädda med rödmålad locklistpanel. Fönster- och dörrsnickerier samt fönsterluckorna är grönmålade. Bebyggelsen med fastighetsbeteckningen Bostället 1 ägs av AB Stadsholmen och är grönmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Del av boställets tomt ingår i den fasta fornlämningen Brännkyrka 79:1. Med fornlämnings¬ statusen följer skydd enligt Kulturminneslagens 2: a kap., vilket bland annat innebär att inga ingrepp i marken får göras utan tillstånd från Länsstyrelsen. //Wikipedia